De gjorde det personligt: Den mänskliga kostnaden för EU:s nikotinförordning

I åratal var nikotinpolitiken i Europa tråkig. Teknisk. Byråkratisk. Skriven av människor som aldrig hade träffat en rökare som faktiskt slutat. Det förändrades.

För nu diskuterar Europeiska kommissionen inte bara reglering.

Det handlar om att jaga just de verktyg som hjälpt miljontals människor att förändra sina liv till det bättre. Och det var då det slutade vara teoretiskt. Det var då det blev personligt.

Vi känner dessa människor

Vi pratar inte om statistik i ett kalkylblad. Vi pratar om vänner som slutade hosta varje morgon.

Föräldrar som inte längre luktar rök när de kramar sina barn. Kollegor som äntligen slutar efter att ha misslyckats med plåster, tandkött och goda avsikter. Vi har sett det på nära håll. Vi har upplevt det.

Nikotinpåsar dök inte upp i ett vakuum. De dök upp där ingenting annat fungerade. Tyst. Effektivt. Utan fanfarer. Utan rök. Utan föreläsningar. Och nu vill Bryssel låtsas att det aldrig hände.

När byråkrati möter verklighet

Här är den obekväma sanningen: De som skriver dessa policyer känner inte de människor som drabbas av dem. De har aldrig suttit mitt emot någon som säger: "Det här är det första som fungerade för mig." De har aldrig hört: "Jag slutade äntligen." De har aldrig sett någon återfå sin hälsa utan att vara perfekt, bara bättre. Men det har vi.

Och när institutioner avfärdar den verkligheten, när de plattar ut allting till "nikotin är nikotin", är de inte försiktiga. De är slarviga. Slarviga med människors liv. Slarviga med framsteg. Slarviga med sanningen.

De valde fel kamp

Kommissionen kanske tror att detta bara är ytterligare en policyfil. Ännu en hälsobilaga. Ännu en rad i en rapport. Det är det inte.

För på andra sidan av den här debatten finns riktiga människor som gjorde svåra val och till slut vann.

Och när du säger till de människorna att deras säkrare val plötsligt är en "risk", eller att det borde beskattas, begränsas eller regleras som cigaretter, så skyddar du dem inte. Du förolämpar dem. Du säger till dem att deras framgång inte räknas. Att deras erfarenhet inte spelar någon roll. Att bevisen från deras egna liv är obekvämt. Det är då du möter motstånd.

Varför Considerate Pouchers existerar

Considerate Pouchers existerar av en anledning: För att ingen annan stod upp för de människor som faktiskt slutade tack vare påsar. Inte de icke-statliga organisationer som pratar. om rökare men aldrig till dem. Inte institutionerna som förväxlar skada med vana. Inte beslutsfattarna som tror att förbjuda saker är detsamma som att lösa problem. Vi är gränsen mellan levd erfarenhet och byråkratisk fantasi. Vi talar för de människor som inte har en röst och som just hittat något som fungerade och vill leva hälsosammare liv.

Den sista försvarslinjen

Låt oss vara ärliga: Om Considerate Pouchers inte protesterar, kommer ingen att göra det. För när skademinskning omdöps till "skada", när påsar behandlas som cigaretter, när framgångshistorier raderas från samtalet, finns det ingen återvändo. 

Det här handlar inte om politik. Det handlar om trovärdighet. Det handlar om ärlighet. Det handlar om huruvida folkhälsan lyssnar på verkligheten eller ignorerar den.

Vi valde inte den här kampen. Men när de människor vi bryr oss om utsätts för fara av dålig politik, viker vi inte. Vi står upp.

Och vi ska ingenstans

Kommissionen kanske trodde att detta var abstrakt. Vi vet att det inte är det. De gjorde det personligt.

Och det är därför Considerate Pouchers finns här, som den sista, bästa och enda försvarslinjen för pouchers över hela världen.

För när institutioner glömmer människor måste någon påminna dem. Och det är precis vad vi kommer att fortsätta göra.