Hur en pakistansk entreprenör förändrar liv med nikotinpåsar

ISLAMABAD — I Pakistans blomstrande byggindustris dammar och mödosamma miljö är Shahmeer inte en typisk förespråkare för skademinskning. Han är en affärsman som har skapat sig själv, en sportentusiast och en före detta rökare med ett uppdrag att i tysthet utmana Pakistans djupt rotade rökkultur – en påse i taget.

I över ett decennium var cigaretter en del av Shahmeers dagliga rytm. ”Jag började röka när jag var 18”, säger han, sittande på sitt kontor i Islamabad. ”Det var en regelbunden sak – stress på jobbet, möten på byggarbetsplatser, långa arbetsdagar. Ibland åt jag upp ett helt paket på en enda dag.”

Men efter tio år började man märka av sina lidanden. Som någon som spelar fotboll, padel och cricket kände sig Shahmeer andfådd, utmattad och alltmer orolig. ”Till och med en joggingtur kunde göra mig andfådd. Jag visste att något måste förändras.”

Det som förändrades var inte ett dramatiskt ingrepp. Det var en enkel, diskret produkt: nikotinpåsen.

Shahmeers första möte med nikotinpåsar kom genom en vän. ”Det kändes konstigt till en början – pirrande, annorlunda”, minns han. ”Men bekvämligheten var oslagbar. Ingen lukt, ingen rök, inga blickar. Jag kunde vara i ett möte eller hemma utan att oroa mig för att förolämpa någon.”

I ett land där rökning fortfarande är utbrett – men socialt tabu, särskilt i familjen – var detta mer än en livsstilsförändring.

”Här i Pakistan, särskilt i familjer som min, diskuteras inte rökning öppet. Min mamma visste att jag rökte, men vi pratade aldrig riktigt om det. När jag berättade för henne att jag hade bytt till påsar blev hon lättad.”

Han skrattar mjukt och minns hur hans mamma först misstagit den runda burken i fickan för tuggummi. ”När jag förklarade att det bara är nikotin – utan cigaretternas gifter – sa hon: ’Bra. Nu skadar du dig i alla fall inte.’”

Shahmeer, som har varit rökfri i över ett år, säger att skillnaden är ”som natt och dag”.

"Nu, när jag joggar eller gymmar, tappar jag andan. Jag känner mig stark igen. Jag känner mig ren."

Han är en av ett växande antal pakistanska yrkesverksamma som i tysthet byter ut cigaretter mot påsar – inte bara av hälsoskäl, utan också av ekonomiska.

I ett land där miljontals människor lever på snäva budgetar är kostnaden för rökning ofta förödande hög – inte bara hälsamässigt, utan rent kassaflödesmässigt.

”Ett paket cigaretter brukade kosta mig ₹650 – det är ungefär $2,33 USD”, förklarar Shahmeer. ”En burk nikotinpåsar? Bara ₹180, eller ungefär $0,65.”

Det är en svindlande skillnad på 500 rupier (~1 TP5–1,80 USD) per dag – vilket snabbt blir en rejäl summa. På en enda månad kan man spara nästan 15 000 ₹, eller mer än 1 TP5–50 USD – en betydande summa i Pakistan, där den genomsnittliga månadsinkomsten ligger runt 1 TP5–300–1 TP5–400 USD.

”Och påsen håller längre”, tillägger han. ”Ett cigarettpaket skulle vara slut på en dag. Påsen kan räcka i två eller fler.”

Som småföretagare har Shahmeer tagit sin förvandling ett steg längre – och introducerat påsar till arbetarna på sina byggarbetsplatser.

”Jag har elektriker, målare, rörmokare – de flesta av dem tjänar dagslöner. De har inte råd med premiumcigaretter, så de röker de riktigt billiga – de utan filter, riktigt starka.”

De billiga cigaretterna är mer än en hälsorisk – de är en kostnad som många inte har råd med. Så Shahmeer började dela med sig av sitt eget lager av påsar och utbildade sina arbetare i hur man använder dem.

”Jag sa till dem: med en påse kan man arbeta och fortfarande få i sig sitt nikotin. Med en cigarett måste man stanna upp och ta en paus. Det är dåligt för produktiviteten och sämre för deras lungor.”

Vissa arbetare var skeptiska till en början. Men när de såg fördelarna – ekonomiska och fysiska – gjorde de bytet.

Shahmeers berättelse är inte ett isolerat fall. Det är en glimt av en gräsrotsomvandling som äger rum i delar av det globala syd, där överkomliga priser och tillgång till säkrare alternativ radikalt skulle kunna minska rökningsfrekvensen – om de bara stöddes.

”Det finns ingen statlig press på detta”, konstaterar han. ”Folk känner inte till påsar. Om fler människor förstod hälsofördelarna, de ekonomiska besparingarna – skulle det verkligen kunna göra skillnad.”

I Pakistan, där tobaksrelaterade sjukdomar kostar ekonomin miljarder årligen och där unga vuxna ofta börjar röka på universitetet eller i tidig vuxen ålder, är skademinskning inte bara ett personligt val – det är en folkhälsomöjlighet.

Och i tysthet, utan en reklamskylt eller ett pressmeddelande, hjälper Shahmeer andra att göra detsamma.

”Om någon som jag kan berätta för sin familj, förklara för arbetarna och dela den här historien – kanske fler lyssnar”, säger han.

Och kanske allra starkast är att hans mamma – en gång bestämt emot hans rökning – nu rekommenderar påsar till andra föräldrar.

”Hon sa till sin vän: ’Din son röker? Varför berättar du inte om det här för honom?’ säger han leende. ’Det är så saker förändras. En person, ett samtal i taget.’”

I ett land där kulturella förväntningar, ekonomiska begränsningar och brist på folkhälsoinformation möts, står Shahmeer berättelse som en kraftfull fallstudie.

Nikotinpåsar kanske inte är en mirakelkur – men i händerna (eller fickorna) på vanliga människor som honom är de verktyg för förvandling.

”Jag vill inte att andra ska behöva spendera tio år med att skada sin hälsa som jag gjorde”, säger han. ”Om jag kan hjälpa ens en enda person att byta kost, så är det tillräckligt för mig.”

Pakistan må vara långt ifrån den globala rampljuset i debatten om skademinskning – men tack vare röster som Shahmeer ligger landet inte långt efter i att bygga en hälsosammare framtid – tegelsten för tegelsten, och påse för påse.

Läs fler verkliga berättelser från frontlinjen inom skademinskning på ConsideratePouchers.org